fredagen den 30:e mars 2012

Sluta propagera för låga studiemedel

Läser artikeln "En av fyra tycker att studiemedlet räcker" på DN och blir provocerad.

Artikeln handlar om en undersökning (som CSN genomfört - och förmodligen analyserat) som enligt DN visar att en av fyra tycker att studiemedlet helt täcker deras levnadsomkostnader.
En annan möjlig vinkel på samma undersökning hade ju (hör och häpna!) kunnat vara att tre av fyra inte tycker att studiemedlet räcker.
I artikeln framgår också att 13 procent av de tillfrågade studenterna fortfarande bor hemma hos sina föräldrar. Och ja, med gratis hyra och mat skulle jag också tycka att åtta tusen var en rätt fet fickpeng.

Till artikeln finns också en fråga: I vilken utsträckning täcks dina levnadsomkostnader av studiemedel?
Ingenstans finns problematiseringen: kan det vara så att man som student anpassar sina levnadsomkostnader till studiemedlet?
Borde inte frågan i stället vara: räcker studiemedlet för att du ska kunna hålla en, enligt din uppfattning, skälig levnadsstandard?

tisdagen den 27:e mars 2012

Fina fickan

Jag har sytt mitt första byxpar med fickor. Det var lite extra jobb att kanta ficköppningarna men annars var det ju lätt som en plätt! Sjukt kul att utvecklas, för varje nytt plagg jag syr så får jag minst tre, fyra idéer på andra sker jag vill sy.

Byxorna matchar förresten den här tröjan:

I polisens uppmaning döljer sig en rutten kvinnosyn

När jag raljerade över polisens uppmaning till kvinnorna att stanna hemma för att slippa bli våldtagna så fick jag en del kommentarer av typen: men vad ska vi göra då? För vi vill ju inte att kvinnor ska bli våldtagna!

Jag tror att problemet ligger i uppmaningen. Låt mig förklara:
Lösningen för att inte fler kvinnor ska bli våldtagna presenteras av polisen som att kvinnorna ska stanna inne. Genom att göra detta utgår man från att det finns två möjligheter: 1) att varna, och be kvinnorna stanna inne för att på så sätt slippa fler våldtäkter, och 2) att inte gå ut med någon varning och på så sätt riskera att ännu fler kvinnor våldtas.
Och självklart väljer man då nummer 1, annars är man ju typ djävulen själv.

MEN DETTA ÄR INTE ALLA ALTERNATIV SOM FINNS!

Alternativet att faktiskt ta sitt samhällsansvar, att garantera kvinnorna en säker vistelse i sin egen stad nämner man inte ens.

Genom polisens enkla problemformulering kan de nu agera good guy; de vill ju bara kvinnornas bästa.
Kvinnorna skräms, och vågar inte gå ut. Och återigen skuldbeläggs kvinnorna: det är deras ansvar att det INTE ska bli våldtagna. Inte deras rättighet att slippa bli det.
Och vad signalerar en sådan här uppmaning i förlängningen? Jo, om en kvinna nu skulle bli våldtagen efter uppmaningen att stanna inne, får hon då inte skylla sig själv lite grann...

Genom denna uppmaning slipper polisen stå till svars för att de inte VILL lägga de resurser som krävs för att garantera kvinnornas säkerhet. Vad sänder det för signaler? JO, ATT DET INTE ÄR SÅ FARLIGT ATT KVINNOR VÅLDTAS.
Att man kanske "inte har de resurser som krävs" för att patrullera gatorna nätterna igenom sammanfattar ganska väl samhällets kvinnosyn: VI PRIORITERAR INTE ER.

måndagen den 26:e mars 2012

Gulligull



Oskars humör är kanske inte alltid en fest. Och nej, han har inte slagit sig eller någonting, han kan bara inte nå en grej på bordet som han vill ha.
Kanske dags att berätta en liten historia för honom som heter "Vargen kommer"...

Varför inte bara ge männen utegångsförbud?


"Efter två  gruppvåldtäkter varnas nu kvinnor i Örnsköldsvik för att gå ut ensamma på kvällarna" skriver Västerbottens-Kuriren.

Blir så sjukt leds!!
Hur kan det ens anses okej att belägga halva befolkningen med utegångsförbud – för att de ska SLIPPA bli våldtagna?
"Bäst du stannar inne utifall att någon man skulle ha lite svårt att kontrollera sina drifter", eller vad?

Tänk om polisen i stället skulle sagt någonting i stil med:
"Polisen går härmed ut med en uppmaning till alla män i Örnsköldsvik: håll er inne! Kvinnorna i staden är vettskrämda, och de har precis lika stor rätt till staden som ni. Därför går vi nu ut med denna vädjan, så att kvinnorna inte ska behöva vara rädda för att vistas utomhus. Och förresten: SLUTA VÅLDTA!"

Hehe, men guuu så tokigt, ge alla män utegångsförbud, det kan man ju inte göra. 
Men det tycker jag är ungefär lika tokigt som att be alla kvinnor att stanna hemma!!!

lördagen den 24:e mars 2012

Vad händer med resten?

Mitt förra inlägg handlade om en strömning i samhället som jag tycker mig känna av; att det är bra att vara feminist - så länge vi inte pratar om klass för då blir det obekvämt.
Att kvinnor ska ha samma rättigheter som män kan de flesta ställa upp på, men eftersom det inte finns EN man, och EN kvinna, så blir ju frågan lite svårare än så; vilka kvinnor ska få samma rättigheter som män? Och som vilka män? Ska vd-kvinnan ha lika lön som vd-mannen, och städ-kvinnan lika lön som städ-mannen, är vi nöjda då? Eller måste vi se att det faktiskt inte finns så himla många städ-män, men däremot en hel massa städ-kvinnor? Måste vi ifrågasätta hela samhällsstrukturen som bygger på att några få har makten, och erkänna att makt bara går att ha på någon annans bekostnad (kapitalister - arbetare, män - kvinnor)? Jag tror det.

Kvinnoförtrycket finns överallt, och det är viktigt att synliggöra detta på alla platser - inom alla klasser.
Men faran, som jag ser det, är att det är de som har makt över ordet, över medieutrymmet, de som når ut; som skriver debattartiklar, reportage, krönikor, twittrar, bestämmer vad som är en nyhet och vilka frågor som ska lyftas i samhällsdebatten är medelklassen.

Det är lättast att se det förtryck man själv är utsatt för, och jag tycker verkligen att man alltid ska synliggöra och lyfta dessa frågor - men faran blir att de kvinnor som är utsatta för dubbelt förtryck (arbetarklass + kvinna, icke etniskt svensk + kvinna, icke heterosexuell + kvinna osv), de som inte äger debattutrymmet, inte kommer fram.

Om det bara är förtrycket av medelklassens kvinnor som debatteras, vad händer då med de andra kvinnorna?

torsdagen den 22:e mars 2012

Feminism för den vita medelklassen

Här kommer några exempel på den feministiska kamp som det i dag är okej att ge uttryck för utan att stämplas som radikal (hemska tanke):

Feministiska frågor som hörs i debatten i dag
(Medelklass)kvinnornas rätt att vara håriga.
(Medelklass)barnens könsstereotypa leksaker och kläder.
(Medelklass)barnens eventuella problem med könsidentiteten som kan komma av ordet hen.
(Medelklass)kvinnornas svårighet att slå sig fram på arbetsmarknaden.
(Medelklass)männens rätt att vara omanliga.
(Medelklass)kärnfamiljens livspussel.

Feminismen har på många håll blivit en fråga på individnivå: det anses okej att uppröras över barnens könsstereotypa leksaker och kläder (som så klart också är viktiga frågor), men när vi blandar in klass och etnicitet (frågor som saknas i debatten) i feminismen blir det obekvämt. Då tar man ju ställning. Då visar man sin politiska hemvist. Då anses man vara radikal - bara för att man ger uttryck för en så grundläggande åsikt som alla människors lika värde.

Förlåt mig om jag tycker att arbetarklasskvinnornas och de icke etniskt svenska kvinnornas kamp är liiite mer brådskande än medelklasskvinnans rätt till RUT-avdrag för att få ihop livspusslet!

Som jag för övrigt inte tycker är någon rättighet, RUT-avdraget alltså.

onsdagen den 21:e mars 2012

Fynda fräna brallor!

Har du en unge som sportar storlek 68, eller är en smal 74? Vill du ha ett par fräna brallor för en billig peng?
 
Jag sydde de här fräsiga byxorna i storlek 74 till Oskar, men de stramar om låren på vår lilla knubbis. Hoppas därför att byxorna kan glädja någon annan!
Är du intresserad? Lämna en kommentar med din e-post, eller skicka ett mejl.

tisdagen den 20:e mars 2012

Vart tog min bebis vägen?

Hej jag heter Oskar, jag har sovit hela nätter i min egen säng ett par gånger nu. Jag äter också min välling helt själv, fort som attan. Snart tar jag nog mitt pick och pack och flyttar hemifrån - det är i alla fall vad min mamma börjar misstänka eftersom jag blir stor SÅ HIMLA FORT!

måndagen den 19:e mars 2012

Tänk om män varit gravida

Antalet kvinnor som får graviditetspenning är den lägsta på fem år, skriver DN.
Och jag kan inte hjälpa att undra hur det hade sett ut om det hade varit männen som bar på barnet i nio månader.

torsdagen den 15:e mars 2012

Hen - det farliga ordet

Förskolepersonalen på en del av Stockholms förskolor avråds från att använda ordet hen; ett bevis på hur enormt laddat vi har gjort ett pronomen som inte könsbestämmer.
I detta ord ryms en föreställning om ett könlöst samhälle, om en värld fylld med androgyna, asexuella varelser klädda och klippta tills de inte går att könsbestämma. När förskolepdagogen skrev "hen" i stället för "barnen" väcktes hos genusmotståndarna en oro att deras söner och döttrar inte ska tillåtas vara söner och döttrar utan, hemska tanke, ska behandlas som jämlikar.
 
Kritikerna av genuspedagogiken har en sak gemensamt: de ser de rådande normerna som naturliga. Boys will be boys, och kvinnor deras motsats typ. De anser att frihet är att förverkliga sig själv i enlighet med sin könsroll, när denna könsroll i själva verket utestänger personer från oanade möjligheter till förverkligande.

När genusmotståndarna skriker sig hesa av oro för att barnen ska bli förvirrade om de inte behandlas som pojkar och flickor (vad innebär det egentligen att vara pojke och flicka? - fundera på det) så vägrar de inse att det JUST NU är jävligt förvirrande att växa upp och inse att jag utestängs från halva samhället bara för att jag har ett kön!

onsdagen den 14:e mars 2012

Senaste nytt på tröjfronten

  
Charmerande kreation om jag får säga det själv. Och det får jag ju!

Blä!

Det är så mycket jag blir upprörd över. Överallt. Hela tiden.
Och nej, jag är inte överkänslig, det är samhället och de som styr det som är helt jävla puckade.

Regeringar som skjuter ihjäl sina egna medborgare, soldater som mördar "på skoj", politiker som gjort en kvarts MILJON svenska barn fattiga, svin som tycker att kvinnokroppen ska tuktas för att inte vara äcklig, OSV (det tar aldrig slut).

Jag försöker ofta att omsätta min ilska till något konstruktivt; som ett blogginlägg, en insändare, ett mejl, en diskussion. Men ibland orkar jag bara inte.
I kväll säger jag bara: BLÄ! SLUTA VARA SÅ DUMMA HELA TIDEN!

Senaste nytt på byxfronten

Svinfina röd/rosa brallor och leopardtajts!
Till Oskar alltså, tror inte att jag har vad som krävs för att göra dessa fab plagg rättvisa.

måndagen den 12:e mars 2012

Det förväntade skrattet

Ni vet de här skämten som dras av män, ofta (men inte alltid) medelålders. Och alltid med goda intentioner; för att lätta upp stämningen, för att inleda en konversation, för att visa att man är en hyvens karl som har nära till skratt.
Och det hade ju verkligen varit trevligt med alla dessa skämtande gubbar, om det inte vore för att de här skämten nästan alltid sker på kvinnors bekostnad.

Jag har lovat mig själv att sluta skratta för att inte uppmuntra dessa "festligheter" på någon annan kvinnas bekostnad (frun, kollegan, äldre kvinnor, yngre kvinnor, invandrarkvinnor ETC i all oändlighet), men när jag var gravid blev det nästan omöjligt – för då var det jag som var skämtet.

Så här kunde en konversation med mig inledas:
"Höhö, nu har det väl blivit lite väl mycket bullar."
"Ojoj, håll in magen. Hahaha."
"Oooj, här är det nån som är matglad."
"Du kanske borde gå in så det inte blir isglass" (detta var iofs efter graviditeten, ett skämt(?) om mjölkstockning.)

Skämt om mig, om min kropp och min kropps funktioner. Skämt som är omöjliga att bemöta med hedern i behåll, för ett skämt av detta slag ger mig endast följande alternativ:
1) Bli sur, och alltså framstå som en tråkig torris som inte ens kan bjuda på ett leende.
2) Bli arg, och framstå som en rabiat feminist som alltid, alltid måste komma dragandes med feministsnacket. Herregud det var ju bara ett skämt!
3) Bli tyst, och framstå som puckad varpå mannen kanske anser sig tvungen att förklara skämtet. Möjligheten finns också att han blir generad, vilket inte (vilket man skulle kunna tro) skulle ge mig överläget i situationen, i stället har vi nu att göra med ett skadeskjutet ego.
4) Bli ledsen, vilket kanske skulle kunna göra mannen illa till mods, men tänk då på att jag som var tjock som satan nu också skulle förnedras offentligt med tårar och snor. Nej tack.
5) Skratta, vilket då bekräftar mannen och hans bild av sig själv som en soft herre som kan det här med konversation.
6) Markera, ge mannen en snabb blick som får honom att tänka (blev hon sur? - nej - eller?) och sedan byta ämne så fort att det bara kan ses som en markering av att det här skämtar vi faktiskt inte om. Det här är den strategi som jag oftast brukar använda. Men likväl så har jag markerat, och alltså förstört den "goda" stämning som mannen tagit initiativ till.

Nej, det finns nog inget sätt att bemöta dessa skämt utan att förstöra stämningen, därför ser jag nu ingen annan lösning än att ALLA MÄN SLUTAR SKÄMTA OM KVINNOR. 
PRONTO!

Ingen sändning

Jag har inte dött, men det har vårt internet.
Peppar för återkomst när internetleverantören tagit sig i kragen.

fredagen den 9:e mars 2012

Helt sjukt

Varför envisas vi med att hävda könens olikhet när vi egentligen är mer lika varandra än vi är lika någonting annat i vår värld? Det är faktiskt helt sjukt när man tänker på det.

"Ur naturens synvinkel är det faktiskt så att män och kvinnor liknar varandra mer än någon av dem liknar något annat – exempelvis berg, känguruer eller kokospalmer. Föreställningen att en man och en kvinna skulle vara mer olika varandra än någon av dem är olik något annat måste ha sitt ursprung någon annanstans än i naturen."
//Gayle Rubin

tisdagen den 6:e mars 2012

Gullrumpan

Jag har sytt ett par tajts till Oskar, råkade dock sy i strl 80 pga han växer ju heeela tiden. Men det blev lite stort, så ja de får väl ligga till sig ett par veckor.
Oskar kryper fort som attan nu och lillrumpan åker fram och tillbaka i en väldig fart. Bara för att göra rumpan ännu gulligare än vad den redan är så smackade jag dit ett hjärta.
 Åh, längtar tills jag får se det här hjärtat i vädret!

måndagen den 5:e mars 2012

Hyvens farsor i Västerbotten

Västerbottens män är bäst i Sverige på att ta ut föräldraledighet. Wohoo, kanske vi tänker och slår oss för bröstet. Men vad rubriken glömde berätta är att männen i länet endast tar 26, 6 procent av föräldradagarna!
Att man med den siffran kan vara bäst i Sverige är mer sorgligt än roligt, om ni frågar mig.

söndagen den 4:e mars 2012

Gullig tröja till gullig unge


Jag har sytt en tröja till Oskar i världens gulligaste tyg! Små hjortar med blommor i olika färger. Tyget heter Deer och kommer från Znok design. Jag gjorde knäppning i axeln, och höll på slå av mig tummen när jag skulle slå i knapparna.
Jag har börjat köra med Stoff och stils tryckknappar eftersom de är så himla mycket billigare än prymknapparna, plus att jag inte riktigt kommer överens med min prymtång, men jag är inte helt nöjd med de här knapparna heller.

Vilka tryckknappar använder ni? Pris? Fördelar/nackdelar?
Tips emottages tacksamt!

torsdagen den 1:e mars 2012

Hallå, jag är faktiskt mamma!

Sjuk känsla att vandra längs universitetets korridorer som en random student efter att ha varit hemma och varit mamma i åtta månader.
Så klart vill jag vara både student, asball brud och mamma - det är ju ingen motsättning. Men just nu, när jag liksom börjat vänja mig vid min nya mammaidentitet, när den känns som en så stor del av mig så känns det så himla, himla konstigt att inte typ EXAKT ALLA vet om det stora som hänt i mitt liv. Att jag är helt förändrad och inte alls bara en random student. Att jag är mamma!

Freakface!