tisdag 10 april 2012

Uppföljande tankar + en liten dystopi

Måste samla upp lite tankar efter det förra inlägget:

Susanna skriver om sin förlossning här, om hur hon vågade föda vaginalt för att hon blev beviljad ett snitt. Om hur viktig tryggheten är för kvinnan som ska föda.
Fifi kommenterade mitt förra inlägg så här: "Om inte "naturliga" förlossningar romantiserades så hade jag nog haft lättare att bearbeta min egen förlossning. Jag kände så mycket skam och skuld lång tid efteråt pga att jag under den bad om att bli sövd och snittad för att jag inte orkade mer. Trots att jag hade lustgas och epidural. Jag kände mig som en dålig föderska helt enkelt, att jag hade gjort dåligt ifrån mig, som om en måste vara duktig när en föder barn..."

Och det är ju det här det handlar om! Jag skriver inte för att skuldbelägga någon enskild kvinna som vill föda utan smärtlindring. Lider man inte av förlossningsskräck, får man stöd och omsorg och känner sig så pass trygg att man kan gå iland med det så kör på om det är vad du vill!! Det som stör mig är att det värderas högre.
Jag skriver för att det finns kvinnor som är rädda för att föda. Som inte känner sig trygga. Som straffar sig själva dubbelt för att de är dåliga föderskor som inte klarar sig utan bedövning. Som kanske tolkar "Slappna av, andas och bara följ med kroppen" mer som ett hån än som pepp.
Jag skriver så att politikerna ska förstå att det behövs resurser till förlossningsvården så att alla födande kvinnor får det stöd och den omvårdnad de behöver för att känna sig trygga under hela förlossningen, hur den än ser ut.

Desdemona kommenterade mitt förra inlägg och efterlyser ytterligare en aspekt i debatten: "Vad som helt saknas i diskussionen tycker jag är det faktum att det finns ett ofött barn som påverkas av allt vad mamman får i sig. Just därför är en förlossning inte som en blindtarmsoperation och just därför ställs det obeskrivligt mycket högre krav på forskning, kunskap och restriktivitet när det gäller smärtlindring vid förlossningar."

Jag är ingen läkare så jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om riskerna med den smärtlindring som redan erbjuds. Men jag vill självklart inte utsätta mitt eget barn, eller någon annans för fara! Det är inte min mening med denna debatt. I stället undrar jag: varför forskas det inte mer? Fixa bättre smärtlindring som är garanterat ofarlig för barnet för bövelen!
Eller är det kanske helt omöjligt? Är det bara jag som är konspiratorisk när jag tycker att allt hänger ihop: synen på förlossningar som något som kvinnor alltid har klarat - och nu ska klara trots allt mindre personal på förlossningsavdelningarna.
Romantiserandet av "naturliga" förlossningar som belönar den kvinna som inte behöver hjälp, och skuldbelägger den som behöver. Den bristfälliga smärtlindringen.
Jag menar att den rådande åsikten från alla möjliga håll och kanter är: Kvinnor ska klara att föda barn för det har de alltid gjort!

Men vad händer då med oss som inte klarar det? Vad händer med oss som är vettskrämda och inte kan/vågar hantera smärtan? Ska vi kanske låta bli att skaffa barn?

Låt mig måla upp min dystopi:
Snart kommer förlossningar att vara en klassfråga. Några hyr in doulor, föder barn i hemmaliknande miljö med tända ljus, en ständigt närvarande barnmorska och en barnläkare med all tid i världen. Där finns möjligheter att under trygg handledning testa såväl olika andningsmetoder som förlossningspositioner. Några kanske ändå vill ha snitt och halar då upp de pengar som behövs för att få sin vilja igenom.
Och resten: de ligger på överfulla förlossningsavdelningar med barnmorskor som springer ut och in mellan rummen och känner sig utlämnade. Någon möjlighet till snitt har de inte heller för det tycker landstinget är en oprioriterad fråga; hallå, barnen kommer ju ändå ut!

10 kommentarer:

  1. Kvinnor har alltid fött barn, men jag skulle gissa att kvinnor också alltid har sökt smärtlindring i den mån det varit möjligt. Sen blir jag galen av den retoriken, det finns ju mycket som "alltid" har varit på ett visst sätt, ojämlikhet och förtyck t.ex., men det är ju inget argument.

    SvaraRadera
  2. Egentligen borde jag ha lärt mif hålla mig från denna diskussionen...MEn
    1. Jag håller med dig om problematiserandet av att DU sk ha ansvaret för din förlossning, och tendensen att allt i samhället ska återföras till ens eget ansvar. Djupt problematiskt, och bra skrivet.
    3. galenskapen att skippa lustgasen. Ur klimatsynpunkt, absolut!! Ur arbetsmiljösynpunkt för de som jobbar på förlossningen inte lika enkelt, det finns studier som till viss del tyder på att fertiliteten hos de som yrkesmässigt exponeras för lustgas minskar. Genast lite trixigare; föderskans rätt till lustgas eller barnmorskans rätt till egna barn??? Nu nämner ju inte LT gävleborg detta alls, men de är ju lite knäppa
    3.smärtlindring; Till viss del har du säkert rätt, att forskningen undanskuffas för att det handlar om kvinno, men såhär funkar det i nuläget. Nya läkemedel mot smärta hittas på, testas på andra grupper först, sen testar man om de går över placenta och påverkar barnen. vilket typ alla gör, mamma och barna har ju ett i det närmaste gemensamt blodomlopp, så saken är inte enkel.men det sker utveckling, om än långsam.
    4. snitt. Hela debatten är ju lite sned, å ena sidan de som hävdar att man ska ha rätt till snitt, om man VILL. felfelfel. Snitt är en ganska stor operation, som ska utföras på medicinska grunder. Extrem förlossningsrädsla är en sån. Lagom förlossningsrädsla inte. Ett snitt är oftast ingen fara, problemet med ökande snittfrekvens är att det föder fler och fler komplikationsrisker ju fler snitt en patient genomgått. Och jo, att sy förlossningsskador är också operationer. men mycket mindre, och mycker mindre riskfyllda. Jag tror att vi (japp, jag är vårdarbetare, delvis i samband med snitt) måste våga vara tydligare med detta, man dukar under lite för den allmänna meningen att allt ska göras som en "naturlig" och vacker förlossning även om det sker via snitt. det är inte sant, jag är aldrig så mycket på tårna som på ett snitt, även om det är aldrig så planerat och ackompanjerat av valsång och hurrarop.

    Så, feel free att slakta mig nudå

    SvaraRadera
  3. Fam. Skogstokig: Antar/hoppas att du skrev den sista raden med glimten i ögat!

    Intressanta synpunkter!
    2) Blir så klart väldigt problematiskt om barnmorskans barn ställs mot andras.
    3) Bra att höra att det händer saker inom forskningen. Förstår att det inte är så svart eller vitt som jag uttrycker mig, men ibland känns det så!!!
    4) Jag tycker inte heller att snitt är helt oproblematiskt, och förstår att det medför risker. I grund och botten så vill jag bara att förlossningsvården ska få mer resurser så att kvinnor som föder känner sig trygga. Känner man sig trygg tror jag att förlossningsskräcken minskar, och då också snitten!

    SvaraRadera
  4. Åsa: Bra inlägg, tycker inte heller att det är något argument.

    SvaraRadera
  5. Visst var slaktkommentaren skriven med glimten i ögat...fast med erfarenheten att dylika åsikter om snitt brukar generera blogghat, typ.
    Och jag ber om ursäkt för dålig korrektur, ingen tvåa och två treor. Får jag skylla på att jag nyss vaknat efter lååångt nattpass, bland annat innehållande ett snitt...?
    Jag tycker också att vi borde ha en tryggare och mer resursrik förlossningsvård. Fast jag tycker frågan är större än så, vi behöver en mer resursrik VÅRD överhuvudtaget.
    Olle 85, med både hjärtsvikt och KOL som ligger på ortopeden efter en höftfraktur behöver också en extra undersköterska som håller honom i handen lite när han är förvirrad efter narkosen. Eller som upptäcker att han börjar få andningsbesvär eller ont.
    Psykotiska Anna som tagit en massa droger och därför behöver IVAvård behöver nån som kan stötta henne i vardagen och hålle henne från knarket.
    Arne med en svår lunginflammation hade sluppit IVA om han hade fått bättre övervakning på en intermediärvårdsavdelning ett par dagar.
    Och Lisa vill ha ett elektivt kejsarsnitt för att hon är rädd.
    Hur prioriterar man mellan dessa?
    Olle, Anna och Arne löper stor risk att dö av sina åkommor. Inte Lisa.
    Vi kan lätt luras att tro att i vårt moderna land görs inte dessa prioriteringar, men i landstingens värld är det så. Dagligen

    SvaraRadera
  6. Precis, det ingår liksom i "kvinnligheten" att kunna föda barn smidigt och utan att klaga eller skrika efter smärtlindring eftersom kvinnor har gjort det i alla tider. Och ja, jag är också rädd att barnafödande kommer att bli en klassfråga. Fy sjutton!

    SvaraRadera
  7. Fam. Skogstokig: Absolut. Och vad är det för människosyn som förmedlas genom allt fler nedskärningar inom vården när vi ska tvingas ställa människors vårdbehov mot varandra? Det är hemskt!
    Jag vill inte att ett snitt ska ställas mot någon annans risk att dö, och jag tycker inte att det ska behöva vara så heller!

    SvaraRadera
  8. Förlossningar som klassfråga är ju skräcken. Precis så är det här i Colombia där jag just fött barn. Jag födde på ett bra sjukhus, tack vare vår privata sjukförsäkring. Ett bra, men inte det bästa, för så dyr försäkring har vi inte råd med. Men tack vare privat sjukförsäkring fick vi ett eget rum, och min man fick vara med. Annars är det sal med 20 andra födande kvinnor som gäller, och ingen får följa med in, inte ens pappan. Jag fick stanna två dar på sjukhuset, annars får man stanna max 6 timmar efter förlossningen, eller lite längre med snitt. Allt beror på vad man har råd att betala för. Det är ett vidrigt system.

    Apropå snitt är det istället tvärtom här, en "överanvändning" av snitt. Många blir påtvingade det vare sig de vill eller inte. Snitt är snabbare, lättare att planera, kräver färre jourläkare, osv. Så minsta lilla anledning ger snitt direkt (till exempel ett "för stort" barn på 4000 gram). Det var min stora skräck, som såg fram emot vaginal förlossning och var livrädd för snitt. Nu fick jag snitt till slut, efter misslyckad igångsatt förlossning.

    SvaraRadera
  9. Jag skrev en kommentar för ngn dag sedan, men antigen så är den inte okej, eller så skickade jag den inte...men kontentan av det hela var att jag tror att även om mitt feministiska jag kan se att (kanske) förlossningsvådren nedprioriteras pga att det är kvinnor, så tror jag inte att dte är den stora orsaken. förlossningsvården har blivit stadigt BÄTTRE och personaltätatre, medan annan vård har skurit ner på personalen. De stora orsaken är att vården har ett växande åtagande med samma eller mindre resurser. Då hamnar vi i prioriteringarna igen.

    Och Colobialiv; Ja, i många sydamerikanska (och amerikanska) länder överanvänds snittsnitt-nej, kräver inte färre jourläkare, utan fler (anestesiolog, operationsteam, gynekolog/obstetriker, barnläkare) medan en vaginalförlossning kräver en barnmorska (i sverige) en undersköterska och en Obstetriker (i andra länder är det läkare ej barnmorskor som förlöser)
    Snabbare rent förlossningsmässigt, ja, men eftervården är längre.

    Däremot så har man "närmare till snitt" av medikolegala orsaker som det så fint heter. Man är rädd att bli stämd för att man inte snittade tidigare om nåt går fel, helt enkelt. Tyvärr är detta en trend man även kan ana i Sverige, särskilt efter det horribla fallet med Linnea på Astrid Lindgrens barnsjukhus

    SvaraRadera
  10. Du måste glömt skicka den tidigare kommentaren, jag har inte nekat den iaf :)

    Även om förlossningsvården blivit bättre så känns det som att det går bakåt när man börjar vägra kvinnor smärtlindring (som i Gävleborg som ska ta bort lustgasten), eller bara ska börja neka kvinnor snitt (som i Västerbotten).
    Det är så klart en större frågra som handlar om hela den offentliga sektorn, hur mycket pengar som ska gå till vården över huvud taget. Får inte vården de pengar som behövs så ställs människors vårdbehov mot varandra - och det är en hemsk, hemsk verklighet.

    Jag vill inte gå in och värdera vem som behöver vården mest, jag vill ge uppmärksamhet åt att förlossningsvården inte är tillräcklig! Att det finns många, många andra områden där vården också brister är lika hemskt - men andra frågor att driva.

    SvaraRadera