söndag 1 april 2012

Jag vill va tjock och lycklig!

Blir så himla trött på mig själv när jag knådar degmagen och känner mig dålig för att den fortfarande är kvar, fast det var tio månader sedan Oskar flyttade ut. Som att det skulle vara något slags naturligt tillstånd att ha smal midja och magrutor.
Blir så himla ledsen när jag kommer på mig själv med att värdera mina bröst genom att tänka att de ser tomma ut. För ja, de är inte som innan - men tomma, som att det skulle vara någonting självklart att ha en fyllig byst.
Blir så himla arg när jag stirrar mig blind på vågens siffror och tänker på hur lat jag är som inte äter mindre och tränar mer, för nu borde jag ju varit tillbaka på startvikt.

Sedan blir jag så jävla förbannad för att det inte räcker med att jag bär en unge i nio och en halv månad, trycker ut honom under traumatiska former och är fysisk och psykiskt skör lång tid efter förlossningen – nu ska jag också känna mig dålig för att det syns på min kropp att jag gått igenom allt detta!

Tänk om vi kunde slå hål på myten om den pinnsmala mamman* och i stället prata om hur kroppen förändras av att bära och föda ett barn. Tänk om kvinnors kroppar inte hela tiden behövde värderas och sexualiseras. Tänk om jag kunde omfamna min nya kropp i stället för att tynga ner den med dåligt samvete för alla kilon jag inte tappar. För min kropp är så himla grym - varför kan jag inte bara få känna att den är just det?

*Och ja, så klart att den pinnsmala mamman finns – men vilket pris betalar hon?

5 kommentarer:

  1. "Tänk om kvinnors kroppar inte hela tiden behövde värderas och sexualiseras." Och vad gör inte du då genom att skriva om "den pinnsmala mamman" och hur olycklig hon måste vara?

    Du värderar våra smala kroppar, precis som du inte vill att samhället ska värdera de tjocka kropparna. Dubbelmoral så det stinker om det!

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte om jag är pinnsmal men normalsmal? Det är ingen myt att hon/vi finns och jag har inte fått betala något pris alls. Jag förstår hur du tänker men att döma ut oss som råkar ha turen att se ut som innan barnen strax efter förlossning är väl också att värdera?

    SvaraRadera
  3. Jag förstår din tanke! Jag känner igen mig! Visst finns det kvinnor som utan ansträngning återfår sin vikt och kroppsform efter graviditeten, men det som du syftar på (tänker jag) är vi som inte får det. Vi som inte känner igen kroppen och som känner ångest över att man "borde" gått ner gravidkilona nu. Visst finns det en stark norm kring detta! Visst finns det många som mår dåligt över detta! Även om det inte gäller ALLA så gäller det många. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  4. Tack för att du delar med dig! Visst finns det en norm kring detta!! Jag känner igen mig i dina tankar och även om det såklart finns kvinnor som automatiskt återfår vikten och kroppsformen efter graviditeten så finns det väldigt många som INTE får det, och som mår dåligt över det. Kanske mer pga normen än hur kroppen egentligen ser ut.

    SvaraRadera
  5. Anna: Men att säga att du har "turen" att se ut som innan barnen är väl minst sagt en värdering också?

    SvaraRadera