lördag 24 mars 2012

Vad händer med resten?

Mitt förra inlägg handlade om en strömning i samhället som jag tycker mig känna av; att det är bra att vara feminist - så länge vi inte pratar om klass för då blir det obekvämt.
Att kvinnor ska ha samma rättigheter som män kan de flesta ställa upp på, men eftersom det inte finns EN man, och EN kvinna, så blir ju frågan lite svårare än så; vilka kvinnor ska få samma rättigheter som män? Och som vilka män? Ska vd-kvinnan ha lika lön som vd-mannen, och städ-kvinnan lika lön som städ-mannen, är vi nöjda då? Eller måste vi se att det faktiskt inte finns så himla många städ-män, men däremot en hel massa städ-kvinnor? Måste vi ifrågasätta hela samhällsstrukturen som bygger på att några få har makten, och erkänna att makt bara går att ha på någon annans bekostnad (kapitalister - arbetare, män - kvinnor)? Jag tror det.

Kvinnoförtrycket finns överallt, och det är viktigt att synliggöra detta på alla platser - inom alla klasser.
Men faran, som jag ser det, är att det är de som har makt över ordet, över medieutrymmet, de som når ut; som skriver debattartiklar, reportage, krönikor, twittrar, bestämmer vad som är en nyhet och vilka frågor som ska lyftas i samhällsdebatten är medelklassen.

Det är lättast att se det förtryck man själv är utsatt för, och jag tycker verkligen att man alltid ska synliggöra och lyfta dessa frågor - men faran blir att de kvinnor som är utsatta för dubbelt förtryck (arbetarklass + kvinna, icke etniskt svensk + kvinna, icke heterosexuell + kvinna osv), de som inte äger debattutrymmet, inte kommer fram.

Om det bara är förtrycket av medelklassens kvinnor som debatteras, vad händer då med de andra kvinnorna?

1 kommentar: