torsdagen den 22:e mars 2012

Feminism för den vita medelklassen

Här kommer några exempel på den feministiska kamp som det i dag är okej att ge uttryck för utan att stämplas som radikal (hemska tanke):

Feministiska frågor som hörs i debatten i dag
(Medelklass)kvinnornas rätt att vara håriga.
(Medelklass)barnens könsstereotypa leksaker och kläder.
(Medelklass)barnens eventuella problem med könsidentiteten som kan komma av ordet hen.
(Medelklass)kvinnornas svårighet att slå sig fram på arbetsmarknaden.
(Medelklass)männens rätt att vara omanliga.
(Medelklass)kärnfamiljens livspussel.

Feminismen har på många håll blivit en fråga på individnivå: det anses okej att uppröras över barnens könsstereotypa leksaker och kläder (som så klart också är viktiga frågor), men när vi blandar in klass och etnicitet (frågor som saknas i debatten) i feminismen blir det obekvämt. Då tar man ju ställning. Då visar man sin politiska hemvist. Då anses man vara radikal - bara för att man ger uttryck för en så grundläggande åsikt som alla människors lika värde.

Förlåt mig om jag tycker att arbetarklasskvinnornas och de icke etniskt svenska kvinnornas kamp är liiite mer brådskande än medelklasskvinnans rätt till RUT-avdrag för att få ihop livspusslet!

Som jag för övrigt inte tycker är någon rättighet, RUT-avdraget alltså.

4 kommentarer:

  1. Jag håller med men jag tycker det är svårt att dra någon gräns eftersom allt hänger ihop. Klart att medelklassen (jag?) på sätt och vis kidnappat feminismen, men för mig är det självklart att könskampen inte kan föras utan klasskampen. Men jag är ju rätt gammal. När det kommer till RUT-avdraget är det tämligen okomplicerat.. Jag tycker inte heller att RUT-avdraget är en rättighetsfråga, eller en feministisk fråga överhuvudtaget. Vad gäller "hen" och håriga armhålor är det ju mer ett tydligt symtom på hur låsta vi är i våra föreställningar om kön, ett slags mätbart värde på vår icke-jämställdhet, än ett ändamål att sträva efter. Mycket intressant dock! Utveckla mer!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker inte heller det finns några tydliga gränser, och för mig går också könskamp och klasskamp hand i hand. Men problemet(?) blir när feminismen ska omfatta alla, eftersom att klasskampen inte alls är självklar för alla. I alla fall har jag problem med detta... för samtidigt som kvinnoförtrycket genomsyrar alla andra förtryck så blir det så ... tandlöst om man ska föra EN feministisk kamp, just eftersom det inte finns EN förtryckt kvinna.
    Kanske svårt att hänga med i mina tankegångar. Så ja, jag ska försöka utveckla detta mer, det är något som jag tänker väldigt mycket på just nu men som jag kanske inte lyckats formulera nog klart ännu...

    SvaraRadera
  3. Just nu är det glasskamp.
    Skall jag ta isglas eller strut?

    SvaraRadera
  4. Jag gillar att du problematiserar och för in ett klassperspektiv i feminismen, det är inte ofta en ser det. Inte i medierna i alla fall.

    SvaraRadera