onsdagen den 30:e november 2011

Fit for life

När jag blir drottning ska man inte behöva träna vareviga vecka för att hålla sig i form. Varje människa ska få en liten träningskvot, när man sedan fyllt sin kvot så är man vältränad så länge man lever.

En liten tröttis


Så här har vi haft det i tre dygn; en liten plutt som inte kunnat sova. Och när han väl har somnat, så har han vaknat lika snabbt igen.
Men i natt sov han igen (peppar, peppar, ta i trä... OSV), och har även sovit under dagen utan problem. Kanske är det tänder på gång? Eller någon utvecklingsfas som är lite trixig...

Att hela familjen nu verkar ha blivit förkylda i stället känns som ett mindre bekymmer för tillfället.

lördagen den 26:e november 2011

Strages relation till rosa

"Den dag min dotter ber om rosa kläder kommer jag att köpa dem. Men hon får gärna bli lite äldre först. Och helst läsa några poäng genusvetenskap. Annars finns en risk att hon inte gillar rosa på rätt sätt. Hon ska inte säga: ”Pappa, jag vill ha en rosa klänning.” Hon ska säga: ”Pappa, jag vill ha en rosa klänning för att likt Kathleen Hanna och andra riot grrrl-musiker framkalla en blandning av attraktion och avsmak som tvingar omgivningen att ifrågasätta sin attityd till kvinnlig sexualitet.”
Vi kritiserar kvinnliga plagg och tänker knappt på manliga. Problemet är ju inte att flickor bär rosa utan att pojkar inte gör det."

Fanny Ambjörnssons bok tvingar läsaren att reflektera över sitt eget förhållningssätt till den farliga färgen. Fredrik Strage (citatet ovan) beskriver sin relation till rosa i krönikan "Min antipati mot rosa beror alltså på att jag är en sexistisk borgarbracka" Läs!

Hard to please

I flera dagar har jag beklagat mig: "Jag vill vara ensam. Ensam hemma. Bara jag."
När jag äntligen får som jag vill, och i dag ska vara ensam typ hela dagen från och med NU, får jag i stället en släng av svår separationsångest som känns i hela kroppen: "Buhu, hur ska jag klara mig utan Oskar så läääääänge".

Men nu ignorerar jag den känslan och peppar för en HELDAG MED MIN NYA SYMASKIN!

torsdagen den 24:e november 2011

Min nya kärlek

Har testat overlock för första gången i dag och är HELT JÄVLA FÖRÄLSKAD!
Ville bara säga det. God natt!

Okej att förakta underklassen

"Det är inte korrekt att vara rasist, det är inte korrekt att vara kvinnofientlig. Däremot är det helt tillåtet att ha ett förakt mot underklassen. [...] Vi pratar inte om klass längre, vi pratar inte om fördelning, vi pratar inte om makt. Vi pratar inte om viktiga ideologiska saker, utan vi utgår från att klassamhället är okej. Och när vi tänker så, att samhället måste se ut så här, samhället måste vara segregerat, då får vi också ett språk som legitimerar klassklyftorna."

Åsa Linderborg om begreppet white trash, i Kobra. Kolla!!

Rosa: Den farliga färgen

I går var jag och lyssnade på den här grymma bruden:

Fanny Ambjörnsson | Foto: Idha Lindhag
Hon är typ min idol! Hon forskar om allt som jag är intresserad av; typ genus och klass. Hon gör det på ett sjukt intressant sätt, och skriver så att man bara vill läsa mer och mer och mer, inte mindre och mindre som alla andra forskare. Jag vill ha hennes jobb! (Gissa varför jag läser sociologi och genusvetenskap...)

Jag tänker inte skriva något om vad hon snackade om för vi ska läsa hennes bok nu i vår bokcirkel. Haka gärna på! De två första kapitlen ska vara lästa till den 8 december. 

Det finns så himla mycket att diskutera i den här boken, så många tankar som väcks hos läsaren, så vi kände att vi måste ha minst två tillfällen för att kunna diskutera den ordentligt.

onsdagen den 23:e november 2011

Vilken dag!

I dag....
kommer min overlock!
har jag skrivit på hyreskontraktet för HUSET vi ska flytta in i!!
ska jag starta studiecirkel med mina grymma sykompisar!
ska jag gå på föreläsning med Fanny Ambjörnsson!!!
är det sista avsnittet av Bron, och jag dör för att det är så jädra spännande!

Toppa denna euforiska dag om ni kan!

tisdagen den 22:e november 2011

Syjunta!

Har hängt med sex grymma morsor i dag, som alla älskar att sy! Allas bebisar var så klart också med, så vi har ju inte sytt i dag. Men vi har pratat om att sy och det är ju minst lika roligt.

Kolla in Annas blogg, där hon delar med sig av massa pyssel och lägger ut bilder på finfina kläder som hon fixar till Iris. Och Maris blogg om sonen Sam, som också han får nya härliga outfits av sin mor.

Long time, no see


Skypade just med min brorsa som är på Bali. Länge sedan vi sågs nu, kan inte minnas att han brukar vara så lik Zlatan.

Amningshjälp

Hej alla mammor som ammar/har ammat.

Oskar blir ett halvår (!!) i veckan och han har börjat käka väääldigt mycket mer än för bara några veckor sedan. Vi ger honom ersättning; en flaska någon gång mellan tre och fem, och en mellan sju och nio, och så har hans smakportioner som han får till lunch utökats till, ja lite större smakportioner. Övriga mål ammar jag honom, eller försöker. (Han får någon/några teskedar frukt ibland på morgonen också.)
De senaste dagarna har mjölken sinat (hehe, känner mig som en kossa). På nätterna brukar jag alltid amma honom, men de senaste nätterna har han bara gråtit för att det inte kommer nog mycket mjölk (eller kanske inte nog snabbt?). Jag har i alla fall inte gett upp än och stigit upp för att fixa ersättning, för jag tänker att när jag börjar göra det även på nätterna så kommer min mjölk helt att försvinna.

Men, till mina frågor: Hur gör man för att fortsätta delamma på ett bra sätt? 
Jag tycker det är himla mysigt att amma honom, men samtidigt vill jag ju inte att han ska få för lite mat.
Och hur mycket måste man amma för att hålla i gång mjölkproduktionen? Det kanske är jag som underskattar min kropp och tror att det inte finns tillräckligt med mjölk längre bara för att brösten plötsligt känns tomma.

Hur gjorde du?

måndagen den 21:e november 2011

Var det bra så?

"Utan fria ord kan man inte tänka fria tankar. Det finns ord som ägs av någon annan och med dem följer ägarnas påbjudna tankar. Här är några sådana ord: etnisk, fördom, homogen, invandrare, invandrartät, minoritet, mångkultur, rasism, tolerans."
Det skriver Lena Andersson om sin bok Var det bra så?


I Stensby ska man vara stolt, för här ryms hela världen inom en kvadratkilometer. Att den där kvadratkilometern förmodligen är den med de fattigaste invånarna i hela kommunen är det ingen som reflekterar över, för här doftar matoset av exotisk piripiri, salvia och spiskummin.
– När vi gick i skolan var det ingen normal människa som antydde att det skulle vara särskilt kulturellt i Stensby, eller i vår skola. Det måste ha hänt nåt sen dess. Det lär vara fantastiskt där nu. Mångkulturellt. Fullt av liv. Kraft. Styrka. Vilja. Dofter. När hände allt detta? undrar romanens Zeynep sarkastiskt i sista kapitlet.

Om Sverige som ett land där segregation är detsamma som vilken etnicitet du tillhör, handlar Lena Anderssons bok. Om hur vi lockas att skylla ojämlikheter på blod, inte på socioekonomiska förutsättningar. Läs den!

söndagen den 20:e november 2011

fredagen den 18:e november 2011

ATTACK!

Mamma vill gosa.
Oskar vill...
tugga näsa,

slita hår,

och smaka kamera. GE HIT!

torsdagen den 17:e november 2011

MVH /Snart jävligt rik

Vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha.

Tur att vi ska köpa Trisskalender snart!

Vilken jädra smäll!

Har just varit hos sjukgymnasten och knäckt till mitt bäcken. Det var tydligen snett och, enligt honom, anledningen till att jag har så ont i ryggen.
Hoppas han har rätt och att jag nu blir en rak och smärtfri människa.

onsdagen den 16:e november 2011

Stackars mig va

Jag är trött och har ont i halsen och har inga tankar i skallen, bara snor.

måndagen den 14:e november 2011

Pappa Dressman

Pappa jobbar på kontor, gillar att kolla på fotboll, dricka whisky och ta en sväng på bågen. Lagar han mat så blir det grillat och boken han just nu helst av allt vill läsa är den om Zlatan.

Det är i alla fall lätt att tro att det är så när man ser all reklam och alla grattiskort som varit i omlopp de senaste veckorna inför Fars dag. Dressman-reklamen har körts så frekvent att när jag hör Stones Start me up ser jag inte längre en ung, svettig Jagger framför mig, utan en gråsprängd herre med ett bländande leende och en jacka ledigt slängd över axeln.

Pappan vi skulle fira i går är en belevad man med kultiverade intressen. Han finns överallt – i medierna, i filmerna, serierna och böckerna. Pappan med kostym och slips, som tar portföljen när han ska till jobbet. Pappan som uppskattar en god whisky, inte för den brännande känslans skull, men för den fina årgången. Pappan som jobbar hela tiden, men ändå har tid att visa sin fru uppskattning med en blomma eller en öm puss i pannan. Men pappans fina manér får inte gå till överdrift; finkultur är trist och att kolla en match med grabbarna smäller fortfarande högst. Barn är kul när man får lära dem att fiska, skratta gott åt deras tokiga frågor eller pussa dem god natt. För Dressman-pappan syns sällan illröd i ansiktet vid diskbänken, skrikandes åt tre monsterungar som leker ultimate fighting i rummet intill.

Men så kanske Dressman-pappan inte är så himla verklig heller.

Första förkylningen

Näsan rinner och det som brukar vara största tryggheten; att äta och suga på napp, blir så svårt när man måste släppa taget för att hämta luft.
Även fast jag var ganska orolig i natt, fast han inte ens var varm, så är det skönt att han har klarat sig så länge utan att bli sjuk. Nu har vi ju en stor bebis, som lätt vinner över en liten förkylning.

lördagen den 12:e november 2011

Redo för dejt!!


Kul grej med att skaffa barn: man får liksom gå på dejt med varandra igen. Och uppskattar det som tusan!
Och bara att ha håret utsläppt utan att någon sliter av det, alternativt äter upp det, är ju en kul grej i sig.

fredagen den 11:e november 2011

Bara trevligheter

I morse var jag och Oskar på babybokprat på andra sidan stan. Sjukt trevligt, med paus för boktugg.
I går hängde vi ut på Öppna förskolan med massa trevliga mammor och bebisar, och nu håller jag på att planera syjunta med några av dem!
Vilket liv man har va; får hänga ut med världens sötaste unge och bara göra trevliga saker dagarna i ända!

torsdagen den 10:e november 2011

Men sov nån gång

Jag är så himla trött och Oskar är så himla pigg. Och jag är så himla less på att ligga i sängen och vänta på att han ska somna, känns som det enda jag gör nu för tiden.
Oskar däremot är inte det minsta less, han har fullt upp med att suga på sina tår, asgarva och dra av sin pappa täcket.

Värdelös tupplur

Att sova på dagen har aldrig varit någonting för mig,  men nu har det blivit så förbannat mörkt att jag är trött hela tiden. Alltså slumrade jag till lite nyss när jag skulle lägga Oskar. Men det borde jag inte gjort! Stressen, när jag i drömmen väcktes gång på gång på gång, var hemsk; telefonen ringde (kanske i verkligheten också?), Martin kom hem och började härja, och jag bara låg där och kämpade för att vakna, men huvudet var så tungt så tungt mot kudden.

Men ta en lur för tusan, kanske ni tänker. Men den där halvtimmen Oskar sover på förmiddagen är den enda halvtimmen jag har för mig själv tills efter lunch då han brukar bjussa på ännu en halvtimme.

Kanske får börja nalla av hans D-droppar.

onsdagen den 9:e november 2011

Sjuka kvinnor

Kvinnliga journalister är mer än dubbelt så ofta sjukskrivna som sina manliga kollegor, läser jag på journalisten.se. Vad kan detta bero på?

En förklaring kan så klart vara att kvinnor sjukskriver sig i högre grad; är man sjuk så stannar man hemma. Men så enkelt är det ju knappast.
På de arbetsplatser jag arbetat på är det kvinnorna som gått in i väggen. Kvinnor dubbelarbetar i högre grad än män; tar störst ansvar i hemmet och agerar ofta hela familjens planeringskalender. Men även på jobbet får vi ofta kämpa hårdare än våra manliga kollegor. I kvinnorollen ingår förväntningar på att man ska vara ordentlig, ambitiös och duktig. Att socialiseras in i en sådan roll gör att det blir svårt att göra någonting halvdant, det är i alla fall något som jag ständigt brottas med.
I vår strävan efter ett mer jämställt samhälle är det nästan alltid vi kvinnor som ska leva upp till "männens standard". Vi ska visa att vi duger "lika bra", vilket nästan alltid betyder att vi måste visa att vi är ännu bättre, för att liksom förtjäna vår plats. Vilket så klart gör att vi måste jobba ännu hårdare.

Så, att det är kvinnorna som går sönder är inget konstigt. Men himla tråkigt.


PS. Journalistyrket är ett av få yrken där fördelningen män/kvinnor är hyfsat jämnt fördelad. Viktigt att komma ihåg är dock att journalister är mindre sjukskrivna än andra yrkesgrupper.

Så gammal är jag faktiskt inte

Förlåt, du stackars telefonförsäljare för att jag började skratta innan jag la på. Men Bingolotter, seriöst.

Veckans upptäckt

Messin' with God

Buhu!
Oskar verkar ha ändrat sina rutiner. I typ två veckor har han sovit varje förmiddag vid nio, halv tio. I morse försökte jag lägga honom runt halv tio, och han somnade... halv elva. Precis då han äntligen slocknat ringer det på dörren! Det är Jehovas, och det är ju inte deras fel att vår dörrklocka kan skrämma en döv, men Oskar vaknade så klart. Efter att vänligt ha försökt bli av med Jehovas som, när jag sagt att jag inte är troende, ställde frågan:
"Men har du aldrig funderat på var du får information ifrån?"
"Joo, det är ju det jag har..."
Hmmm, tror inte att Gud kanske är så himla bra att hänvisa till ur källkritisk synpunkt. Men jag kanske missuppfattade?

I alla fall: ungen somnade inte om, och har fortfarande inte somnat. Och han är ju inte precis sitt trevligaste jag. Och nu ska vi på föräldragrupp, jippi vad roligt med en övertrött, asgrinig unge – och mamma.
Till råga på allt: SOLEN FÖRSVANN PRECIS NU NÄR VI ÄNTLIGEN SKA GÅ UT!

Somliga straffar Gud med detsamma, hehe.

Tack!

Sjukt kul att ni kommenterar och delar med er av erfarenheter och åsikter.
Ville bara säga det!

tisdagen den 8:e november 2011

Invalid

Är ungefär lika rörlig som ett kylskåp för tillfället. Olidlig smärta varje gång jag lyfter upp eller lägger ner Oskar. Vilket är vad jag brukar pyssla med ganska precis hela dagarna faktiskt. Typiskt.

Djungeltröjan


Jag har ju glömt att lägga upp bilder på Oskars nyaste tröja! Så här ser den i alla fall ut, kanske känns igen från min lilla lektion i att sy kantband. Tröjan är sydd i ett supermjukt tyg från JNYdesign, med jätteklara och fina färger. Muddarna är samma vanliga mörkröda muddväv från Stoff och stil som jag verkar välja till det mesta jag syr...


Tröjan var väldigt enkel att sy, men halslinningen blev lite väl stor. Jag funderar på att sprätta bort kantbandet och sy dit en halsmudd i stället så kanske det blir lite bättre?

Vem bryr sig

Min fina kusin Ida (som förresten virkar helt grymma grejer, kolla här!) skrev apropå inlägget Föräldrarevyn att för henne var det precis tvärtom: "Jag kunde inte sova bredvid en supervarm bebis som tryckte sig mot mig hela natten [...] Jag fick så ont i ryggen och sov ingenting och kände mig som en superdålig mamma som inte kunde sova med mitt barn."

Och det är väl precis så det är med föräldraskapet; allt är nytt, vi har ansvar över ett helt nytt liv och vill göra vårt allra, allra bästa för att vårt barn ska få det så bra som han/hon bara kan. Vi gör våra val, men runt oss finns överallt människor som gör precis tvärtom.
Jag sitter ganska ofta och läser om olika saker på internet (dumma, dumma internet), lånar böcker, pratar med vänner och föräldrar för att liksom få bekräftat att det vi gör är bra. För även om det känns bra – hur ska man veta?
Och när det är första barnet, när rollen är helt ny så är det klart att man tvivlar ibland. När jag hör snusförnuftiga föräldrar i gruppen på BVC berätta om att "Vi gör minsann så här" och sköterskan kanske nämner något, som egentligen inte betyder något alls och den där personen som man annars tycker är så himla klok och förnuftig kanske yppar något om hur hon hanterar ett visst problem.... ja, då är det lätt att känna det som att precis varenda jävel tycker att jag gör fel, fel, fel. Fast egentligen är det nog mest i mitt eget huvud. För jag tänker aldrig så om någon annan förälder – gäller det någon annan så tycker jag alltid att de ska göra vad som passar bäst för just dem. Och det är så klart så alla tänker om mig också.

Note to self: jag är inte centre of the universe.


PS. Nu framstår jag som värsta hispig som sitter och googlar allt, så är det inte. Jag läser om saker som intresserar mig, om genus, uppfostran osv. Just den här sömngrejen har jag faktiskt bara kört på magkänsla, men ändå känt att Oskar nog borde sova i egen säng (för som jag har känt: så gör ju alla andra). Men det är ju faktiskt ingen annan som bryr sig om var han sover utom han själv, jag och hans pappa.

Föräldrarevyn

Till alla er som har en bebis som sover hela nätterna, i egen säng: GRATTIS! Jag är sjukt avundsjuk. För så klart var det förra inlägget inte riktat till er, det var helt enkelt en reaktion mot alla regler tips, råd och normer om hur man ska ta hand om sitt barn.

Det här med föräldraskap är helt nytt för både mig och Oskars pappa, och då är det inte så konstigt att vi lyssnar lite extra på alla råd, innan vi har hunnit testa vad som fungerar för just vår familj alltså.
Man skulle nog kunna säga att jag är lika lättpåverkad just nu som typ en tonåring, och det finns minst lika många dubbla budskap i den här välden, som i tonårsvärlden.
Ta Veckorevyn som exempel: "Gå ner tio kilo på en månad" "Sminka dig som kändisarna" "Klä dig smal" och... taadaa: "Var dig själv!"
Föräldrarevyn är ju typ samma: "Så får du ditt barn att sova hela natten" "Metoderna som söver ditt barn" "Rutinerna som fungerar bäst" och.... taadaa: "Gör det som känns naturligt!"

Man ba, ja just ja, naturligt hmmm...
Är det bara jag som har lite svårt att connecta med mina rötter mitt bland alla råd och tips?

Provocerande att sova tillsammans

Jonna, som har bloggen Amningshysteri lade upp den här filmen i ett inlägg:


Från att Oskar vaknar första gången någon gång runt tolv, halv ett så ligger han som ett plåster på mig resten av natten. I början åt han väldigt många gånger varje natt, nu äter han kanske två gånger på natten och en gång på morgonen (men det räknar jag också som natt för jag vill soooova). Han vaknar dock fler gånger, ibland sträcker han bara ut armarna och krafsar lite på mig, ibland behöver han sin napp.

Det är lätt att få intrycket att många bebisar sover hela nätterna, i egen säng. Och under en tid har jag känt att det är "fel" att vi sover så här.
Det antyds från alla möjliga håll att när ett barn är över fyra månader borde hon/han ha fått ordentliga sovrutiner. Jag känner stressen över att Oskar fortfarande vaknar flera gånger varje natt. Men är jag stressad för att jag mår dåligt? Nej. För att jag inte får sova tillräckligt? Nej. För att Oskar mår dåligt? Nej.
Eftersom han ligger så nära mig har han också följt min rytm hyfsat, och tillsammans sover vi till halv åtta på morgonen. Och tack vare att vi ligger så tätt intill så möter jag hans behov så fort de uppstår, och slipper vakna med ett ryck av en gallskrikande unge i spjälsängen.

Men Oskar borde väl sova själv nu? Han är ju snart ett halvår.

Om Oskar ligger ensam i sängen vänder han sig på sidan och liksom borrar ansiktet åt det håll där jag brukar ligga. Han sträcker ut armarna och letar. Men om inga andetag hörs, om han inte känner någon doft och ingen kropp finns att ta på, då vaknar han.

Det beteendet försvinner kanske om vi börjar vänja honom att sova själv. Men än är jag inte beredd att ta den fajten, för ärligt talat så vet jag inte varför jag skulle göra det? Om jag inte mår dåligt av att ha honom hos mig, varför är det då så viktigt att han ska sova själv? Och förresten så handlar det inte bara om vad jag inte mår dåligt av, utan lika mycket om vad Oskar mår bra av.
Hans föräldrar behöver ju inte ens sova själva, och vi är ändå vuxna!

måndagen den 7:e november 2011

Ännu ett masterpiece

– Aaatjo!

– Prosit!

Kolla ungens nya pyjamas. Gissa vem som sytt?!
Himla stolt faktiskt, och så sjukt peppad på att sy en till, ännu bättre, med knäppning ända ner till foten. Men det får bli i en större storlek i så fall.


Det randiga tyget kommer från JNYdesign, muddväven från Stoff och stil.
Mönstret är från Ottobre, fast jag satte tryckknappar i stället för knytband som de hade på sin modell.

Utspårade sömnrutiner

För ett par månader sedan när Oskar började bli lite trött och grinig la vi helt enkelt ner honom i sin säng. Där somnade han. Av sig själv. (Dagtid alltså, vi lämnar nätterna utanför det här.)
För någon månad sedan började han behöva hjälp med att komma till ro, jag tog då med honom in i sovrummet, ammade honom någon minut och sedan sov han. Denna ritual utökades först med en period av bekämpande av trötthet; skrika efter napp, spotta ut napp, klappa mammas kind, peta ut mammas öga, krama mamma, nypa mamma osv. Men de senaste dagarna kan ungen inte somna om han inte får dra mig i håret. Det är sant.
Han skriker och skriker och skriker ända tills jag ger upp, lägger huvudet intill hans och låter den lilla handen krafsa, dra, gnugga sig i ansiktet och liksom linda in sig i kalufsen. Då somnar han.
Kvar ligger en mamma med ömmande skalp, början till dreads och en liten bebishand som fastnat i skatboet.
Väntar med spänning på vad nästa steg ska bli.

söndagen den 6:e november 2011

Skitdag

Mensvärk! Ja, de allra flesta slipper mensen så länge de ammar, men gissa vem som råkar vara undantaget som bekräftar regeln.
Mensvärken är så himla mycket jobbigare nu när man liksom måste bända upp kroppen, som helst vill ligga i fosterställning, för att typ amma och och göra andra mammarelaterade grejer. Och att vakna ett par fem, sex gånger under natten känns helt plötsligt inte lika överkomligt när kroppens energi går till att ha ont i magen. Och ryggen.
Jävla regler som alltid ska ha undantag.

lördagen den 5:e november 2011

Nytorgsfeminism & klassblindhet

Hanna Hellquist skriver om hur många i dag tycker att feminismen spelat ut sin roll för att de själva anser sig vara jämställda – och tror att resten av alla människor delar deras värderingar. Denna uppfattning kallar hon för Nytorgsfeminism.
"Nytorgsfeministerna är tacksamma över feminismen, självklart ska vi vara jämställda, men måste ni gapa så högt? Måste ni överdriva? Har vi inte kommit längre än vad ni påstår, jo det har vi, min kille är hemma med Siri och Signe as we speak."

Läs hela texten här.

Och jag tänker att det är precis samma sak med klass; många är människorna av medelklass som tror att hela landets befolkning är precis som dem själva. Att vi alla har samma förutsättningar i livet. Varför prata om klasstillhörighet (det är ju bara fult och tråkigt!) när vi kan fokusera på individen, liksom?

torsdagen den 3:e november 2011

Amammamammamamma


Han säger mamma!! Eller okej, han låter väl mest amammamammamamma, men ändå!

Bonde söker betjänt

Ett av de mer själsdödande program som jag ägnar min tid åt att glo på är Bonde söker fru. I går när jag låg i soffan och kollade blev jag så himla mörkrädd. En av bönderna, den yngsta, är ett riktigt mähä och tjejerna som slåss om hans gunst tävlade i går i självutplåning. Ungefär så här lät det: "Jag är lite mammig, diskar gärna, tvättar och plockar undan. Det gör mig ingenting!" "Fredrik har sagt att han ofta går hem till mamma och äter, han behöver nog en kvinna..."

Foto: TV4
Hur tänker man egentligen när man tävlar om att få vara någons betjänt? "Ta mig, ta mig, jag kan tvätta!!!" "Men jag kan städa, OCH laga mat!" "Jag flyttar GÄRNA över hela Sverige, ger upp mitt liv och mina intressen för att få bli din hustru!"

Grattis till ett sjukt tråkigt liv, vem som än "vinner".

IIIHHH, dör fjortisdöden!


Thåström kommer till Umeå Open!!
Jag har väl sett den här mannen på scen kanske tio, femton gånger, men ändå blir jag lika jävla förälskad varje gång det är dags igen! Och nu med ny skiva och allt. *Dör lite till*
Och, ja, det är jag som har tagit bilden! Tog väldigt classy upp kameran och fyrade, med skakiga händer, av ett tiotal bilder efter att ha köat i timmar med kidsen för att få mina skivor signerade.

onsdagen den 2:e november 2011

Tuff vs. panikslagen


Himla tuff morsa som gjort sidecut på hrm båda sidorna, eller panikslagen brud som snart är flintis. You choose.