fredag 30 september 2011

En sån dag...


... då vi bara ligger i sängen. Nära. Då ögonen är våta och energinivån låg.
Lilla tröttis.

torsdag 29 september 2011

Härlig kväll

I kväll ska jag och Martin ligga i soffan heeela kvällen och kolla på alla härliga serier som börjat gå igen! Vi ska äta popcorn, kanske ha lite massage och bara ta det jävligt piano.


Oskar? Han ska sova.

Hej kroppen!


Mamma-baby-gympan var en succé! Fy tusan vad skönt det var att träna igen!
Jag har träningsvärk i benen, övre delen av magen och - bäst av allt - i ryggen. Jag kommer att bli stark igen!
Oskar var nöjd hela passet; låg och iakttog sin flåsande morsa som blev rödare och rödare i fejset. Efteråt däckade han, och sov hur mycket som helst resten av dagen. Musik, massa andra bebisar och en hel grupp studsande morsor är nog lite fler intryck än vad han är van att ta in.

Och ja, jag vet att det var ett pass i morse också. Men jag har faktiskt träningsvärk!

måndag 26 september 2011

Prutt & bajs

Inte så himla intressant inlägg för dig som inte har barn. Bara en liten varning...

Nu har vi använt Minifom en vecka, så här lyder domen:
Amningen har blivit mycket bättre, Oskar kan (oftast *ta i trä osv*) äta i lugn och ro (om inget annat pockar på hans uppmärksamhet), utan att få ont i magen när han börjar suga. Skönt för honom, och väldigt skönt för mig.
Men de senaste nätterna har han sovit dåligt. Han har vaknat varje natt och skrikit och haft ont i magen. Han har också ändrat sina bajsrutiner på sistone. Förut bajsade han lite, flera gånger per dag. Nu bajsar han ganska mycket, högst en gång per dygn. Jag får känslan av att han vill bajsa eller prutta när han vaknar och har ont mitt i natten, men att det inte går.
Någon som har några tips?


Oskar får en flaska ersättning varje kväll, annars äter han bara bröstmjölk. I dag har jag köpt NAN, som vi ska prova att ge honom i stället för Sempers ersättning som vi kört med hittills.

Stackars lillmagen.

söndag 25 september 2011

"Åh, vad fiiiin"

I dag sydde jag klart Oskars tröja.



Ni ba "Åh, vad fiiiin!" Visst?
Jag ba *lägger inte upp några närbilder på sömmarna*

Tvättgeneralen


"Mamma, du missade en fläck!"

Räddare i nöden!

Har just upptäckt bästa sidan, tack vare tips från Evelina! En vegetarisk veckomatsedel, som uppdateras varje vecka. Tack!

fredag 23 september 2011

Ensamma hemma

I natt ska jag och Oskar sova helt ensamma, Martin sitter på nattåget på väg till Göteborg för att fira vänner som gift sig. Usch, vad farligt huset plötsligt känns! Kidsen som har fest intill, tänk om de röker inne och askar så att det börjar glöda i mattan och hela huset brinner upp. Eller paret nedanför, tänk om de kokar te, glömmer stänga av plattan och hela huset brinner upp.
Eller Oskar, tänk om han slutar andas och jag får panik och inte kan rädda honom själv.
Nä, huvva. I morgon åker vi till mamma & pappa och sover.

Ha så kult i Göteborg, vi saknar dig redan!

Ingen återvändo




I dag har jag återaktiverat mitt träningskort. Nu finns det ingen återvändo!
På tisdag är det jag och Oskar som går på mamma-baby-gympa.

The master is out



... and the mother is surfing onna tha internet.

torsdag 22 september 2011

BVC-sköterskans svåra balansgång

I går när jag och Oskar var på vår första träff med föräldragruppen tänkte jag på vilket jädra bra jobb BVC-sköterskan som håller i träffarna gör. Tänk dig själv att stödja och uppmuntra en hel grupp med förstagångsföräldrar som är såååå himla peppade på att göra rätt, när alla har olika sätt.

"Jag sover med min bebis hela natten, han ligger som ett klister på mig."
"Jag vill absolut inte sova med min bebis, är så himla rädd för plötslig spädbarnsdöd eller att han ska bli för varm."
"Jag vill att min bebis ska sova i egen säng så att han inte vänjer sig vid att sova med oss."

Olika sätt fungerar för olika barn, och för olika föräldrar – det var budskapet med träffen. Det är så klart sant! Men vilken tunn tråd hon balanserar på, för självklart har hon egna tankar och åsikter som hon inte kan vädra, inte i en grupp där deltagarna suger åt sig vartenda ord som svampar.

Men det var en himla trevlig träff!

tisdag 20 september 2011

Mmm... mjölk!

Jonna undrar om jag har någon plan för amningen, vad jag tänkte och trodde innan jag fick barn och vad jag har omvärderat. Så här tänker jag:

Innan Oskar föddes hade jag inte tänkt så mycket på hur det skulle gå med amningen, förutom att jag trodde att det skulle gå bra. Att han skulle äta hela tiden, var den första chocken, och att han åt så länge (runt 40 minuter). Jag vet inte riktigt vad jag hade trott, men kanske att han skulle äta lite då och då, i tio minuter eller så.


När vi introducerade ersättning som komplement för några veckor sedan kändes det som en lättnad. Oskar åt då ofta om dagarna, och nästan konstant om kvällarna. På nätterna sov han 1,5 – 2 timmar i sträck innan det var dags för en liten slurk igen.
Men efter en vecka med ersättning varje kväll så vägrade han en dag att ta bröstet. Usch, vad jobbigt det var; det var ju inte så det skulle sluta – jag vill ju vara med och bestämma när amningen ska avvecklas. Plötsligt kändes stunderna vid bröstet som världens mysigaste, bara för att jag blev så rädd att de skulle vara slut på dem.
Men efter att ha spenderat en dag i sängen med att trycka tuttarna i munnen på honom innan han blev så hungrig att paniken tog över, vann jag tillbaka honom.

Senaste veckan har Oskar också klagat ganska mycket när jag har ammat honom, han verkar ha ont i magen. I går började vi med Minifom, och redan i dag har han varit lugnare. Hoppas att det funkar, annars får vi prova något annat. Kanske byta ersättning?

Men förutom att Oskar verkar ha svårt att få ut sina pruttar så fungerar amning + ersättning väldigt bra för tillfället. Det känns roligt och mysigt att amma och jag slipper sitta hela kvällarna och mata. Plus att Oskar har blivit en liten knubbis! Han behövde verkligen den extra energin som ersättningen ger. Och nu kan han sova fyra timmar i sträck innan han behöver påfyllning.


Men någon plan för amningen har jag faktiskt inte. Jag tänker nog fortsätta att amma så länge jag är hemma med Oskar. Innan hans pappa tar vid efter nyår så kommer vi nog att trappa ner på amningen, men jag vet inte i nuläget när jag vill sluta helt.
På lördag är Oskar fyra månader och får börja med smakportioner (tror jag?). Men vi väntar nog tills han verkar helt bra i magen innan vi börjar mixtra med nya saker.


fredag 16 september 2011

När kroppen tar över

Det här med hormoner trodde jag var något som kanske drabbade andra, men knappast mig. Jag tänkte att det var något som folk överdrev lite, på samma sätt som man kan brodera en lite halvkass historia för att den ska vara värd att berätta. Nu vet jag bättre.



Känslovågorna som sköljde över mig när Oskar grät i början var inte att leka med.
Det slet och rev i hela kroppen (Måste. Hjälpa. Mitt. Barn.) och jag fick kämpa för att inte springa och slita ungen ur sin pappas famn. För en sån mamma vill jag inte vara.
Nu har jag lärt mitt hormonstinna inre att barnet inte dör av att gråta. Eller det är vad jag intalar mig just nu i alla fall, tills nästa gång han får ett riktigt panikutbrott, då river hjärtat, dunkar magen, kommer gråten snart.

När Oskar var någon vecka gammal var jag tvungen att börja sova med öronproppar (snarare öronpropp, jag vågade bara ha en – ville ju inte riskera att sova för gott). Oskars pappa vaknade när Oskar skrek, jag vaknade när han svalde. Jag sover lite bättre nu när jag lärt mig att ungen inte dör bara för att det blir mörkt ute (även fast jag kollar det också några gånger varje natt), men att kroppen kunde göra mig till värsta soldaten var jag inte beredd på.
När Oskar låg i min mage tänkte jag väldigt mycket på hur livet skulle bli sedan, när han kom ut. Men mina fantasier hade aldrig kunnat koka ihop det som min kropp gjorde, och fortfarande gör. Den tar över och tvingar mig att alltid, alltid, alltid vara redo att hjälpa.
Och det där biologiska hade jag tusan ingen aning om.


Det här inlägget skrev jag tack vare att Anna frågade hur jag tänkt mig att första tiden som mamma skulle vara, jämfört med hur den blev. Och självklart är det en massa andra saker som jag hade tänkt – och som blev helt annorlunda, men det här är det som jag tänker på mest just nu.

Undrar du också något? Skicka ett mejl, eller skriv en kommentar!
Du ska bara veta vad en liten, liten kommentar gör för min inspiration!

onsdag 14 september 2011

Nu har vi barn liksom

Det känns som inte alls så länge sedan som vi stod i vardagsrummet hemma hos mamma och pappa och mimade till Roxette. Eller spelade Sonic, drack o'boy och kollade på Lilla huset på prärien hemma hos Stina. Nu har vi barn liksom.


Jag hälsade på en av mina bästisar från lågstadiet i dag. Så himla fint att hitta tillbaka till människor som man inte haft i sitt liv sedan barnsben.
Jag gillar verkligen det här med att vara vuxen, att man kan vara kompis med alla! Inga jobbiga tonårsfasoner med grupperingar och identitetskriser. Varje människa är en potentiell vän.

Allt luktar apa

Spymaskin.

Den här lilla odågan har helt plötsligt börjat spy. Stora mängder helt ogenerat.
Varför nu?

All rain and no sun makes Suzy a dull girl

All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl. All rain and no sun makes Suzy a dull girl.

Fråga något!




Jag har varit borta från bloggen i ett par dagar och nu känns det plötsligt jättesvårt att komma i gång igen. Därför skulle jag bli svinglad om någon ville ge mig en spark i baken!
Finns det något som du tycker att jag borde skriva om? Är det någonting du vill veta om mig? Eller har du helt enkelt bara något bra tips på hur man kommer ur en bloggtorka?

Kom igen, fråga nåt!

fredag 9 september 2011

Upp med händerna!

Snart kanske Oskar också kan bidra med lite stålars till hushållet.

torsdag 8 september 2011

Loppisfynd!


(Ska nog åka förbi och köpa lite smink och ett strykjärn.)

tisdag 6 september 2011

In your face, trångsynta människa

Här är det nu, inlägget med alla era tips på hur man ger ett redigt svar på tal!

För er som inte hängt med från början: Oskar är en bebis, en av hans nappar är rosa, en okänd gubbe påpekade att den borde vara blå – eftersom att Oskar ju är pojke. Oskars mamma skriver ett argt blogginlägg och efterlyser hjälp så att hon (ja, alltså jag) kan ge svar på tal när en liknande situation inträffar igen.

Och tips har jag fått:

Om man råkar vara på sitt allra kvickaste humör för en gångs skull så kanske man lyckas dra till med något av följande svar:  "Såklart, och tjejer borde inte få ha rösträtt heller" eller "Du har helt rätt, precis som att tjejer inte bör ha byxor", som Katta Kvack tipsar om.

Eller kanske med: "Va, är det en pojke? Hjälp nu kanske han blir bög!", "Jag hör inte vad du säger, jag är inte mottaglig för idiotiska gubbuttalanden/jag filtrerar automatiskt bort när någon uttalar sig idiotiskt" eller "Ja, kanske på din tid men det är inte 1920 längre", som en anonym läsare tipsar om.

Therese tycker att man, med något hysterisk blick ska svara "'Ja jag vet det, förlåt, men mitt barn är hermafrodit så vi är tvungna att köra varannan dags-principen här. Rosa, blått, rosa, blått, rosa, blått... Och det är ett jävla jobb bara det ska du veta!!" eller "Oj... klaustrofobi verkar vara nåt du inte lider av i alla fall, så trångtsynt som du är."
Själv har Therese bemött fördomsfulla kommentarer med "Du kanske uppfostrar dina ungar i det där ganska trånga tänket. Men jag gör inte det."

Eller så kanske man helt enkelt utbrister: "Vi har liksom alltid önskat oss en bög-son", som Anna tipsar om.

Men det är ju inte varje dag man känner sig kvick och slagfärdig, man kanske inte heller alltid vågar svara så kaxigt även fast man har lust. Men då kan det räcka med: "Varför då?" tycker Eva, eller ett "Hur menar du nu?" säger Marie, för folk som kläcker ur sig en fördomsfull kommentar vet oftast inte varför han/hon gör det.
Katta Kvack tipsar också om: "Hur menar du nu? Menar du att färger är könsknytna och inte kan användas av båda könen - berätta gärna mer om hur du menar och hur du resonerar kring detta."

Och Anna berättar om en kvinna som helt sonika utbrast "Det här är ju helt sjukt! Vafan har du med det att göra?" i en (helt annan) situation när hon blev ifårgasatt av en främling.

Samma Anna skriver också klokt att våra barn knappast kommer att komma ihåg vad vi svarade, utan ATT vi svarade. Att det är viktigt att vara en förälder som inte låter sig hunsas. Det tror jag också, men ju fler repliker man har på lager, desto lättare kan det bli att säga ifrån. Hoppas jag i alla fall.

söndag 4 september 2011

En ut, en in

Somliga köar för att få bli fulla(re). Småbarnsföräldrar för att fynda.
I går stod i alla fall några hundra av oss och trampade för att få komma in på barnloppis. Kön sträckte sig ända ut på parkeringen och då kom vi ändå dit en freaking timme efter att de hade öppnat.

Bara i Norrland...


Sug, goddammit

Efter en vecka med ersättning varje kväll duger inte längre mina bröst.
Om jag känner mig lättad? Nej.
Om jag känner mig misslyckad? Ja.

Nån som känner igen sig?

"Varannan anställd i mediebranschen känner en oro för att bli avslöjad som en bluff på jobbet", skriver Journalisten.se

lördag 3 september 2011

Viktigt miljöarbete, viktigt klassperspektiv

"Det handlar ju inte om att låtsas leva som en utförsäkrad som Susanna skriver, utan det handlar om ett miljöarbete för förändrade attityder som inte har ett dugg med arbetslöshet eller klassfrågor att göra. Vore ju förfärligt och förödande om de som har råd att spendera fortsätter att överkonsumera, på ett vårdslöst sätt, bara för att ...ja, för att de kan." Skriver Alex, angående köpstopp. 

Och det tycker jag också! Att det är jättebra att få stopp på överkonsumtionen alltså. Men att det inte har ett dugg med klassfrågor att göra håller jag inte med om. 
Att den här sortens miljöarbete bara riktar sig till den som har möjlighet att välja att avstå går väl inte att förneka?
Med det menar jag inte att det är ett sämre miljöarbete för det, jag tycker bara att Sara Meidell hade en bra poäng. 


EXTRA! Nu kan DU testa att leva som en arbetare/utförsäkrad/sjuskriven/arbetslös

En månads köpstopp är ett ganska populärt experiment i bloggvärlden. En supersmart grej för att få koll på sin egen konsumtion och kanske – ironiskt nog – få råd med det "lilla extra".
Att undersöka om man verkligen klarar vardagen utan sitt take away-kaffe på väg till jobbet blir ett exotiskt litet experiment, för att inte tala om upptäckten av hur man tar sig fram när bensintanken är tom och tankkortet likaså. Och vilka är egentligen jobbarkompisarna som äter i rummet med alla mikrovågsugnarna?

Men för dem som varje månad vänder på varenda krona för att ha råd med mat och hyra är matlådan och cykelturen inte lika exotisk.



VK:s kulturredaktör Sara Meidell skriver skarpt och tänkvärt om den intellektuella medelklassens livsstilsexperiment köpstopp och det nya: digital detox.

"Något gott kan dock komma ur den här typen av livsstilsexperiment, nämligen det att de markant lyckas synliggöra de privilegierades särställning. Bara den som har tillgång till ny teknik och friheten att när som helst låta sitt digitala jag, efter en period av rening, återuppstå i sociala medier, kan kokett välja att avstå. Bara den som har pensionspengar intickande, buffert på banken och pengar i plånboken väljer att rubricera kronvändande som ”köpstopp” och blogga om det." LÄS HELA TEXTEN HÄR

Det här inlägget är inte menat som någon kritik mot någon av er som genomfört ett köpstopp, jag funderar själv på att göra det en månad för att spara ihop pengar till julklappar. Men faktum kvarstår: det går inte att stoppa något som inte finns, för att kunna införa ett köpstopp måste konsumtionen finnas.
Att det är någon annans verklighet som man själv testar när man väljer att leva "utan pengar" kan vara värt att tänka på.
Lite perspektiv är ju alltid nyttigt!

fredag 2 september 2011

Dampduon


Oskar är väldigt ombytlig – det som är roligt ena sekunden är astrist nästa. Han har ett hett temperament, kan garva som tusan när han känner för det, för att skrika sig hes när han kommer på att han är hungrig. För när han vill ha mat så vill han ha den nu, inte om en halv minut när mamma hunnit knäppa upp klänning och bh - eller när pappa hunnit blanda ersättning. NU.

Vet inte om det är Oskar som är väldigt lik sin mamma i humöret, eller om hans mamma är *host* väldigt lik en bebis.

torsdag 1 september 2011

En sån alla hatar

Fick onda ögat i dag när vi var två mammor med barnvagn som skulle luncha. Åhhh, nu är jag en sån där som alla hatar!!

Livet är himla fint

Jag var på bio tidigare i veckan med två kompisar. Mitt i allt skrattande (Bridesmaids - sjukt kul!) slog det mig: här är jag, tillbaka i min gamla hemstad, på biografen där jag suttit ja, kanske inte asmånga gånger men ändå, med mina gamla vänner! Stan känns likadan som den gjorde för tio år sedan, när jag ofta cyklade genom den om kvällarna. Och på ett sätt känns allt som när vi var tonåringar, fast nu är vi vuxna, har lysen på cykeln och nya (mindre?) tonåringar värmer sig på Max – och hemma finns en ny, alldeles egen, familj som väntar på mig.
Allt är liksom precis som det ska vara.
Livet är så himla, himla fint.