torsdagen den 13:e oktober 2011

När Oskar fick sitt namn

Alfred skulle han kanske heta. Det var min farmors idé, mot hennes vilja. När hon var på besök nån gång i mitten av graviditeten satt hon och räknade upp de fulaste namnen hon visste, och Alfred var "råbarkat styggt" tyckte hon. "Alfred!" sa vi, och tittade på varandra. Sedan den dagen frågade farmor varje gång vi pratade om vi valt namn än. Nervös som tusan var hon den dagen jag äntligen ringde och sa att "Nu, nu har vi bestämt vad han ska heta. Oskar."
"Oskar. Oskar. OSKAR. Jaa, men jaa. Det var ju fint!"
Sen avslutade hon samtalet ganska fort, som hon gör när hon fått höra en bra nyhet och vill lägga på så att hon kan ringa och berätta för sina kompisar.

Men ja, hur blev det Oskar då...
När Oskar kom så var det ingen Alfred. Vi var på noll igen, och den lååånga listan med namn åkte fram.
Efter ett par veckor hade vi arbetat oss ner till fyra namn som vi sedan testade på honom. Efter ytterligare någon vecka kunde vi ganska lätt ta bort två av namnen. Till sist var det bara Oskar kvar.
Så, anledningen till att han fick bli en liten Oskar är helt enkelt att det kändes rätt. Oskar är för mig ett namn på en snäll, klok och empatisk människa. Och nu också på världens finaste lilla barn.


PS. Det var Marie som undrade hur det gick till när Oskar fick sitt namn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar