lördag 13 augusti 2011

Största överraskningen

Så fort barnmorskan lagt Oskar på mitt bröst så började han att picka med huvudet i sin jakt på mat. Efter någon dag kunde han frambringa ett stötande ljud som betydde ”mat, mat, mat”, när han sedan närmade sig bröstet öppnade sig ett litet gap och ut stack en liten tunga. I några sekunder rekade han området och sedan: smack(!), sög han sig fast som en liten igel.
I 45 minuter låg han klistrad och sörplade med lillmunnen, sög i sig näring och livskraft. 
Att en sådan liten, liten människa kunde vara så bestämd och ihärdig hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Det gick någon timme, sedan samma procedur igen.

En helt ny liten Oskar.

Att den där lilla, lilla kroppen, vars rörelser annars inte alls var särskilt kontrollerade, var en sådan hejare på att söka efter mat var en överraskning. Men att den där lilla människan skulle äta ofta och kunde äta länge var något jag absolut inte var beredd på.
Det tog nog en månad innan jag hade vant mig, varvat ner och insett att jag från och med nu alltid kommer att bli avbruten. I början var det oerhört stressande, men nu är det liksom så det är; så fort jag hör det där stötande lätet är det bara att pausa och hiva fram brösten.

Vilken var din största överraskning när bebisen kom?

8 kommentarer:

  1. Att han hade hår!!
    Den största icke-överaskningen var att det inte funkade att amma den här gången heller..

    SvaraRadera
  2. Att han skulle vända på mitt liv helt upp och ner, på alla alla sätt och vis. Något trodde jag att jag skulle ha kvar, fast det kanske kommer tillbaka intressen och sånt

    SvaraRadera
  3. Att han aldrig sov. Man hade ju hört om att bebisar bara sover hela tiden men min var väl för nyfiken ;) På nätterna sov han i alla fall tack och lov och det var ju också en överraskning...

    SvaraRadera
  4. Sömnbristen. Definitivt. Nu efter andra barnet verkar mitt sömnbehov ha raderats, det var ju lämpligt.

    SvaraRadera
  5. Att förlossningen inte blev alls som jag hade tänkt. Och att amningen var skitstrulig. (Hur svårt kan det vara, tänkte jag innan. Hoho.)
    Och att jag tappade hälften av mitt hår. Men trot eller ej, nu efter ca 1,5 år är håret tillbaka och kroppen också. :)

    Kul att du bloggar! Skrev en kommentar förut men den verkade inte komma med.
    Kram
    Cillan, gammal Tollare-elev

    SvaraRadera
  6. Susanna: Tur att det finns ersättning!

    Liselott: Ja, verkligen. Hur det skulle kännas gick verkligen inte att föreställa sig.

    Kristin: Hehe, Oskar är kanske vaken två timmar sedan blir ögonen väldigt röda och allt väldigt besvärligt om han inte får sova en stund.

    Anna: Hehe, vilken tur!

    Cillan: Nej, förlossningen var fan en rejäl överraskning för mig med. Huvva.

    Konstigt med kommentaren, det är en till som sagt att kommentaren inte kommit med. Hoppas det inte är något fel, jag vill ju lsa alla era kommentarer!

    SvaraRadera
  7. Att det var en tjej! Jag var så inställd på att det skulle vara en kille att jag till och med tyckte att jag såg en snopp när barnmorskan höll upp henne...

    SvaraRadera
  8. Sömnbristen! Eller snarare hur jag reagerade på den. Hade jag kunnat sova när den lilla gjorde det, så hade det inte varit någon fara på taket. Men jag kunde banne mig inte somna, och när jag väl gjort det så var det någon som pep efter bröst eller napp efter tio minuter. Nu efter 8månader är det bättre, tack varde gud och lov!

    Hittade just hit från Babababies-Anna och kommer definitivt komma tillbaka! Kul blogg! :)

    SvaraRadera